I dag gör vi pytt-i-panna av gårdagens rester...
(söndag 2010-06-13)


Först hjälper jag pappa att skära den kalla kokta potatisen i bitar...


...men eftersom jag tycker om potatis, så äter jag nog mera än jag skär.


Nu har pappa skurit färdigt potatisen och börjat skära den kalla fläskarrén i småbitar.
Kall fläskkarré är också gott, så jag äter så mycket jag kan medan pappa skär.


Nu har pappa finhackat blad av färsk libbsticka, som han lagt på tallriken med köttet och så har han
skurit en liten purjolök i tunna skivor. Och så har vi hällt i lite olivolja och lagt i en klick kycklingfett (som
vi tidigare skummat av från ett buljongkok) i stekpannan.


Så börjar jag med att lägga i purjolöken.
(Stekpannan har inte hunnit bli varm ännu, annars hade jag inte fått hjälpa pappa vid spisen.)


Vi måste ju ha lite vitpeppar också. Den mal jag i en kaffekvarn, för att det ska gå fort.


Nu är pytt-i-pannan färdig. Pappa har bara värmt den i olivolja och kycklingfett, inte stekt den.
Eftersom både köttet och potatisen redan är tillagade, så finns det ingen anledninga att steka
pytt-i-pannan, utan det räckar att värma den. Och till pytt-i-pannan ska jag äta mina rötbetor,
som jag själv lade in förra veckan.


Nu ska jag smak på lite purjolök först...


mmm... allt är så gott...


...men jag skulle nog inte ha ätit så mycket potatis och kött när vi lagade mat.
Nu när maten är färdig, är jag ju redan proppmätt.


Men min storasyster Kattaleeya äter i alla fall med god aptit.

På sidan 158 i Tore Wretman's kokbok "Svensk Husmanskost" (Bokförlaget Forum, 1967) kan man läsa mera om pytt-i-panna:

Pytt i Panna

Här har vi en rent svensk rätt med ett rent svenskt namn. Med anor, som visserligen bara är från 1800-talet, men ändå. Pytt är detsamma som liten. Putta är knuffa, skuffa. Pannan är panna. Skulle tillsammans bli: man tar och skuffar något litet i en panna. Därvid hejdar jag mig i mina, etymologiska studier.
Många hävdar att ju finskurnare pytt desto bättre, andra tycker att mera grovskuren blir saftigare. Även på andra punkter går uppfattningarna. isär – råstekt eller kokt potatis etc. Pytt i panna är sålunda inte ett exakt recept, man tager vad man haver och gör som man själv tycker är godast. Det överdrivet finskurna tycker jag blir torrt och utgör på något sätt den förfining till det sämre som ofta drabbar populära maträtter. Den råstekta potatisen stämmer egentligen illa med principen restmat, men är å andra sidan godare. Alltså: Rester av stekt eller kokt kött skärs i 1/2-centimeterskuber. Idealsammansättningen är 1/4 färsk oxbringa, 1/4 rimmad oxbringa, 1/4 rester av kalv eller fläskstek, 1/4 falukorv. Råskalad potatis skärs i kuber, samma som köttet. Proportioner 2/3 potatis, 1/3 kött. Gul lök hackas – 1 msk hackad lök till 1 dl skuret kött. Börja med att steka potatisen så den blir vackert gulbrun och helt färdig inuti. Tillsätt löken och därefter köttet. Fortsätt att steka tills även köttet blir en aning knaprigt men inte så att det blir torrt. Salta och peppra. Servera upplagt som en omelett med stekta ägg över eller äggulor i sina skalhalvor vid sidan. Inlagda rödbetor, saltgurka, biffstekssås.



TILLBAKA